Tankar om "DUAL-PURPOSE"

Uttrycket "dual-purpose" har under åren tjatats sönder, och de flesta uppfödare har detta som mål i sin avel.

Jag har upptäckt att vi alla inte lägger samma innebörd i ordet, jag tror inte heller det finns uttalat någonstans
VAD exakt det egentligen innebär (?) och därför kommer här:
"Mina egna tankar om, och vad "dual-purpose" egentligen betyder för mig."

På sidan "om oss"  finns det uttalat vad/vem vi har i åtanke inför varje kombination.
Gillettes mamma Frida - Lp SLCH SoNJCH SUCH SVCH Flat Tyre´s Fatale Attraction -
var en hund som för oss, till fullo, representerar "DUAL-PURPOSE".

Det kan väl inte vara meningen att dual-purpose-hundar ska vara "varken-eller" utan "både-och"?
Följdfrågan blir då - Vad innebär "BÅDE-OCH"?

För mig är en äkta dual-purpose:

En hund med potential att, med en engagerad och intresserad nybörjare, ta sig ända fram till ett Jaktchampionat samt vara av ck-kvalitet på utställning.  
Med den hårda konkurrens som råder i utställningsringen idag, där uppåt, och över 100 anmälda i rasen inte är en ovanlighet, och vår ras endast har ett cert/ kön att dela ut, så är det inte det lättaste att ta ett UCH men idealet är naturligtvis en Dubbelchampion dvs SJCH SUCH

För någon annan kan det vara:
En Vinnarhund på utställning med potential att ta en 2:a ökl på jaktprov dvs en SUCH.
För en tredje:
En hund som kan ta 1:a i ukl/nkl på jaktprov samt få ett 1:a pris i kvalitet på utställning.

Det finns naturligtvis säkerligen ytterligare många definitioner - och ingen kan sägas vara varken rätt eller fel.

Denna "min egna definition" av ordet hoppas jag klargör att det framförallt ÄR jaktanlagen som är viktigast i vår avel.
På respektive kulls hemsida kan ni också läsa om våra tankar inför kombinationen och varför vi valt just den hane vi gjort. Läs mer

Jag skulle alltså kunna ta en risk att få en inte så bra exteriör detalj, till förmån för jaktanlagen. Med "risk" menas att man vet om risken, och väger upp den med att det andra föräldradjuret har just denna detalj som en fördel i sin exteriör.
Därmot skulle jag ALDRIG, till fördel för en exteriör detalj, avla på tvivelaktiga jaktanlag eller stammar.

Ex vis: Vi tog 2 kullar på Gillette trots att hon har en sabelsvans, enbart för att hon varit en så bra arbetshund.
Då vi valde täckhundar hade vi detta i åtanke och valde hundar utan denna exteriöra detalj i sin stam.
Av hennes 19 avkommor är det 1 som har ärvt hennes svans. Hennes arbetsförmåga har däremot ärvts ner desto mer, vilket bevisats.

Det är sant att man inte ärver några meriter, men det är en måttstock på vad föräldradjuren varit kapabla att prestera.
I ukl/nkl på prov är det naturliga anlag som testas (med en viss dressyr) I ökl ser man om hunden är dresserbar/belastningsbar och om den respekterar och klarar av att arbeta ihop med annan hund samt hålla tyst i passivitet, vilket är mycket viktigt.
I elitklassen dras allting till sin spets. Bitarna från ökl blir svårare att klara av, och motorn i hunden ska hålla under pressen, men här testas också tilliten till föraren på ett nytt sätt. Det är i ekl som träningsbiten/föraren kommer in på ett mer påtagligt sätt.

Att man sätter jaktanlagen i främsta rummet tror jag också främjar en mentalt stabilare familjemedlem. / Karin